Förmaksflimmer, förmaksfladder
Ta ställning till tromboemboliprofylax med antikoagulantia, se nedan. Valet mellan frekvensreglerande och rytmreglerande strategi styrs huvudsakligen av patientens symtom. Behandla bakomliggande sjukdomar och riskfaktorer som hypertoni, övervikt och obstruktiv sömnapné.
Frekvensreglering
God frekvensreglering är viktigt vid förmaksflimmer/-fladder. Digoxin rekommenderas inte som monoterapi för frekvensreglering.
I första hand
I andra hand – vid otillräcklig effekt, överväg tillägg av
Rytmreglering
Vid symtomatiskt förmaksflimmer/-fladder bör elkonvertering, antiarytmikabehandling och ablation övervägas. Dessa behandlingar styrs via specialistvården och ska helst initieras tidigt i sjukdomsförloppet. Antiarytmiska läkemedel kan ge allvarliga biverkningar. Beakta tillkomst av kontraindikationer under pågående behandling (t.ex. hjärtsvikt, ischemisk hjärtsjukdom, njursvikt, QT-förlängning). Sätt ut antiarytmika vid permanent/kroniskt flimmer/fladder.
Ablation rekommenderas vid symtomatiskt förmaksflimmer som inte svarar på antiarytmika men kan även övervägas som förstahandsbehandling vid patientönskemål. Ablation är förstahandsval vid recidiv av symtomatiskt förmaksfladder.
ANTIARYTMIKA
I första hand
Flekainid bör vanligen kombineras med betablockerare.
*Begränsad subvention; tlv.se
I andra hand – vid strukturell hjärtsjukdom
Tromboemboliprofylax
Använd riskskattning med CHA2DS2-VASc för ställningstagande till antitrombotisk behandling. CHA2DS2-VASc ≥2 för män och ≥3 för kvinnor innebär indikation för antikoagulantiabehandling. Vid CHA2DS2-VASc =1 för män och =2 för kvinnor: överväg antikoagulantiabehandling, framför allt vid ålder över 65 år. Risken för tromboembolism ökar kontinuerligt med stigande ålder.
Åtgärda påverkbara riskfaktorer för blödning såsom högt blodtryck och överkonsumtion av alkohol. Undvik preparat som ökar blödningsrisken, t.ex. COX-hämmare (NSAID), SSRI och omega-3-fettsyror. Hos sköra äldre patienter med hög blödningsrisk måste en klinisk bedömning göras angående nyttan av behandlingen.
Samtliga perorala antikoagulantia ställer särskilda krav på patientinformation och systematisk uppföljning med kontroll av compliance, njurfunktion, Hb, eventuella interaktioner med andra läkemedel samt blödningsrisken.
NOAK (kallas även DOAK) är kontraindicerade vid mekanisk hjärtklaff och vid signifikant mitralisstenos.
Patienten ska förses med antikoagulantiabricka för respektive läkemedel och varning ska noteras i den elektroniska journalen.
Beprövade reverseringsrutiner finns för warfarin och för dabigatran finns en specifik antidot (idarucizumab) . Den antikoagulativa effekten av warfarin eller faktor Xa-hämmare kan motverkas med protrombinkomplex koncentrat (PCC) . För samtliga NOAK finns möjlighet att mäta plasmakoncentrationer.
För mer detaljerad information, Aktuella rekommendationer och praktiska råd om orala antikoagulantia; janusinfo.se .
I första hand
DIREKTVERKANDE FAKTOR Xa-HÄMMARE
I andra hand
DIREKTVERKANDE TROMBINHÄMMARE
ANTIVITAMIN K-LÄKEMEDEL
Av säkerhetsskäl rekommenderas särskild dosett för vita warfarintabletter.
PK-INR målvärde: mellan 2,0 och 3,0. För vissa patienter kan självtestning och eventuellt egen dosjustering vara aktuellt.
Information till förskrivare om självtestning och egenvård vid behandling med warfarin; janusinfo.se
Lathund 2017: Antikoagulantiabehandling vid förmaksflimmer; janusinfo.se
Orala antitrombotiska läkemedel vid blödning och inför kirurgi; janusinfo.se