Skelettspecifik behandling

Skelettspecifik behandling i form av benresorptionshämmande läkemedel ges i regel i kombination med kalcium och D-vitamin.
Glukokortikoidbehandling motsvarande prednisolon ≥5 mg/dygn under en sammanlagd period om tre månader eller mer, är en stark indikation för benresorptionshämmande behandling vid minst en ytterligare stark riskfaktor för fraktur som ålder >60 år eller tidigare fraktur.
Vid mycket låg bentäthet eller flera kotkompressioner, rekommenderas remiss till specialistmottagning för diskussion kring anabol behandling innan eventuell insättning av antiresorptiv behandling.

BISFOSFONATER

Bisfosfonater ges endast till patienter med eGFR >35 ml/min. Vanligtvis 3–5 års behandling. Behandlingseffekten kvarstår lång tid efter utsättning. Vid mycket hög frakturrisk kan längre behandlingstid övervägas.

I första hand

Eftersom följsamhet till behandling med perorala bisfosfonater är låg rekommenderas infusionsbehandling i första hand

Behandling en gång per år.

I andra hand

Peroral bisfosfonat används inte vid sväljningssvårigheter. Uppmärksamma patienten på särskild instruktion för intag av läkemedlet för att säkerställa absorption av bisfosfonat.

Övrig skelettspecifik behandling

Denosumab ordineras till patienter där bisfosfonat anses olämpligt, t.ex. vid nedsatt njurfunktion eller hög ålder och komorbiditet.

Redan en månad efter utsättning/missad dos minskar bentätheten drastiskt och risken för kotfrakturer ökar (reboundfenomen). Därför behövs livslång behandling, till skillnad mot vad som gäller för bisfosfonater.

Behandling var sjätte månad.

När denosumab övervägs p.g.a. nedsatt njurfunktion, ska risken för hypokalcemi beaktas.

*Begränsad subvention;

tlv.se

PARATYROIDEAHORMONANALOG

Anabol behandling vid svår manifest osteoporos

Efter behandling, vanligtvis 18 månader, ska antiresorptiv behandling sättas in, se ovan.