Behandlingsrekommendationen delas in i tre avsnitt beroende på vänsterkammarens ejektionsfraktion (EF).
*Heart Failure with preserved ejection fraction, HFpEF. Även kallad diastolisk hjärtsvikt.
Behandling av underliggande hjärtkärlsjukdom (t.ex. hypertoni, ischemisk hjärtsjukdom, förmaksflimmer) och komorbiditet (t.ex. diabetes, njursvikt, lungsjukdom, övervikt, anemi) kan påverka förloppet positivt. Diuretika ges vid symtom. Empaglifozin har i en studie visat minskad sjukhusinläggning på grund av hjärtsvikt vid HFpEF oberoende av samsjuklighet i diabetes mellitus typ 2.
**Heart Failure with mildly reduced ejection fraction, HFmrEF
Detta betraktas i dag som en form av nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion varför behandling med läkemedel som rekommenderas vid HFrEF bör övervägas (ACE-hämmare/ARNI, betablockerare, SGLT2-hämmare, MRA).
***Heart Failure with reduced ejection fraction, HFrEF. Även kallad systolisk hjärtsvikt
Behandlingarna i översikten ovan förbättrar både symtom och prognos. Hälsosamma levnadsvanor är viktigt även vid hjärtsvikt.
De flesta patienter med kronisk hjärtsvikt med nedsatt vänsterkammarfunktion (HFrEF) bör erbjudas behandling med samtliga fyra basläkemedel. SGLT2-hämmare rekommenderas nu oavsett förekomst av diabetes mellitus typ 2 och kan oftast sättas in utan att justera övriga läkemedel.
Vid nyupptäckt hjärtsvikt (HFrEF) påbörjas behandling med basläkemedel och remiss skickas till hjärtsviktsmottagning. En snar insättning av samtliga fyra basläkemedel rekommenderas. Ordningsföljden vid insättning kan väljas utifrån patientens sjukdomsprofil. Titrera därefter om möjligt till måldoser.
Utöver detta ges diuretika vid behov och dosen bör justeras utifrån symtom och ”torrvikt”. Uppmuntra patientens delaktighet i diuretikadoseringen. Digoxin kan övervägas vid förmaksflimmer eller symtomatiskt behov.
Remiss till hjärtsviktsmottagning på sjukhus bör utnyttjas för hjälp med diagnostik, dostitrering och information. Efter optimering av läkemedelsbehandlingen görs en ny evaluering av hjärtfunktionen. Vid fortsatt symtomatisk hjärtsvikt med EF <40 % bör remiss skickas för ställningstagande till specialiserad behandling, t.ex. angiotensinreceptor-neprilysinhämmare (ARNI), sviktpacemaker (så kallad CRT som övervägs vid QRS-bredd ≥130 ms), defibrillator (ICD) eller annan tilläggsbehandling.
Hjärtsvikt; www.viss.nu
Beakta risk för ketoacidos även vid normala blodsockervärden. Patientinformation finns för utskrift på www.janusinfo.se .
SGLT2-hämmare ska inte sättas in hos patienter med typ 1-diabetes.
Beträffande njurfunktion, se SGLT2-hämmare vid diabetes mellitus, hjärt- och njursjukdom; www.janusinfo.se
*Begränsad subvention; www.tlv.se
Angiotensinreceptor-neprilysinhämmare (ARNI) för patienter med EF ≤40 % och symtom trots optimal behandling enligt ovan
*Begränsad subvention; www.tlv.se
*Tiazider har sämre effekt vid nedsatt njurfunktion. Ska inte användas vid eGFR <30 ml/min.
**Observera att furosemid ofta behöver dosökas vid försämrad njurfunktion. Monitorera effekten.