Med långvarig smärta avses vanligtvis smärta som kvarstår efter ett förväntat läkningsförlopp eller efter tre månader. En smärtanalys är grunden för behandlingen. Icke-farmakologiska behandlingsalternativ, som till exempel strukturerad träning/fysisk aktivitet och/eller TENS (transkutan elektrisk nervstimulering), ska prövas och optimeras.
Vid vissa muskuloskeletala degenerativa tillstånd kan långvarig analgetikabehandling vara indicerad. Ibland kan paracetamol i kombination med COX-hämmare ge en minskad smärtupplevelse och förbättrad funktion. Vid utebliven positiv effekt bör läkemedelsbehandling avslutas.
Opioider har endast undantagsvis en plats vid långvarig icke-cancerrelaterad smärta. Bestående smärtlindrande effekt av opioider är ovanligt och risken för biverkningar är stor.
Långvarig icke-cancerrelaterad smärta hos äldre
Opioidbehandling vid långvarig icke-cancerrelaterad smärta; www.viss.nu
Läkemedelsbehandling av långvarig smärta hos barn och vuxna; www.lakemedelsverket.se
Fysisk aktivitet är basbehandling vid artros.
Höftledsartros; www.viss.nu
Knäledsartros; www.viss.nu
Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar; www.socialstyrelsen.se
Vid behov under korta perioder.
Försiktighet vid behandling med COX-hämmare hos äldre, som ofta har nedsatt njurfunktion och hjärt-kärlsjukdomar. Se även Smärta hos äldre
Vid behov under korta perioder. Kan kombineras med COX-hämmare enligt ovan.