Renal anemi

Behandling och profylax mot järnbrist vid kronisk njursjukdom.

Oral behandling med järn är beprövat och förenligt med hög säkerhet. Järnbrist behöver behandlas vid renal anemi och leder till att patientens fysiska funktionsförmåga och livskvalitet förbättras.

Duroferon ingår inte i läkemedelsförmånen vid receptförskrivning. Järnbristen kan vara funktionell eller absolut. Vid funktionell järnbrist föreligger ofta inflammation och höga hepcidinnivåer som förhindrar adekvat järntillgänglighet vid erytropoesen. I jämförelser mellan oralt och intravenöst järn hos patienter med njursvikt utan dialys eller pågående ESL-behandling medför ofta peroral järnbehandling stigande hemoglobinvärde, men ferritin och transferrinmättnad stiger mer med intravenöst järn [1–3]. Peroral järnbehandling kan vara jämförbart med låg-dos intravenöst järn [4]. För patienter som behandlas med ESL eller dialys är peroral järnbehandling oftast inte effektiv [5,6].

Järnsulfat Länk till annan webbplats. ingår bland de läkemedelssubstanser som inte bedöms medföra någon betydande risk för miljön enligt EMAs riktlinjer.

Behandling och profylax mot järnbrist vid kronisk njursjukdom hos patienter som har hemodialysbehandling.

Intravenös behandling med järn är beprövat och förenligt med hög säkerhet. Järnbristbehandling vid renal anemi leder till att patientens fysiska funktionsförmåga och livskvalitet förbättras.

Venofer är effektivt vid funktionell eller absolut järnbrist hos patienter med kronisk njursvikt [1–10]. En metaanalys av randomiserade kontrollerade studier på patienter med kronisk njursjukdom visade att Hb stiger 8 g/l mer vid intravenös järnbehandling jämfört med oral behandling och att ESL-veckodoser är i genomsnitt 28 E/kg lägre vid intravenös behandling [2]. I en randomiserad studie av hemodialyspatienter resulterade regelbunden dosering av Venofer i doser upp till 400 mg/månad i mer effektiv anemibehandling (19,4 % lägre ESL-doser) och lägre risk för kardiovaskulära komplikationer jämfört med att ge Venofer intermittent vid låga järnvärden [10].

Trevärt järn Länk till annan webbplats. ingår bland de läkemedelssubstanser som inte bedöms medföra någon betydande risk för miljön enligt EMAs riktlinjer.

Behandling och profylax mot järnbrist vid kronisk njursjukdom. Järnbrist ska behandlas innan anemibehandling med erytropoesstimulerande läkemedel (ESL) ges.

Intravenös behandling med järn vid renal anemi är säkert och leder till att patientens fysiska funktionsförmåga och livskvalitet förbättras [1–9]. Vid behandling av patienter med njursvikt kan intravenös järnbehandling användas när peroral behandling har dålig effekt eller ger biverkningar.

Ferinject rekommenderas när behov av att ge höga järndoser (≥500 mg) vid enstaka tillfällen föreligger. En metaanalys av randomiserade kontrollerade studier på patienter med kronisk njursjukdom visade att Hb stiger 8 g/l mer vid intravenös järnbehandling jämfört med oral behandling och att ESL-veckodoser är i genomsnitt 28 E/kg lägre vid intravenös behandling [2]. I jämförelse mellan peroralt järn och järnkarboxymaltos ses snabbare ökning av hemoglobin och högre ferritin och transferrinmättnad med intravenös behandling [7–8].

Järnkarboximaltos Länk till annan webbplats. ingår bland de läkemedelssubstanser som inte bedöms medföra någon betydande risk för miljön enligt EMAs riktlinjer.