Som basbehandling ges paracetamol i kombination med COX-hämmare i adekvat dosering. Vid behov av ytterligare analgetika kan opioidbehandling övervägas. Den kan i flertalet fall avslutas inom 3–5 dygn och bör inte pågå längre än 2 veckor vid ett och samma smärttillstånd. Efter 2 veckors behandling med opioider ökar risken för beroendeutveckling. Kvarstående smärta under längre tid, efter exempelvis operation, motiverar sällan opioidbehandling.
Målet med behandlingen är att uppnå en smärtlindring och funktionsförbättring.
Vid postoperativ smärta är NNT (number needed to treat) med paracetamol (1 000 mg) 3,6.
Vid akut smärta är effekten varierande, men paracetamol bör prövas i första hand. Kombination paracetamol och COX-hämmare resulterar ofta i en bättre effekt vid akut smärta än preparaten var för sig.
Vid en del smärttillstånd, exempelvis akut ländryggssmärta, är den smärtstillande effekten av paracetamol inte större än placebo.
Paracetamol Länk till annan webbplats.är miljöklassificerat.
Lägsta effektiva dos och kortast möjliga behandlingstid bör eftersträvas.
Syftet med behandlingen är att uppnå en minskning av smärtintensiteten och att förbättra funktionsförmågan.
Naproxen har en väldokumenterad effekt vid flertalet nociceptiva smärttillstånd, NNT (number needed to treat) för att uppnå en minst 50 procentig smärtintensitetsminskning under 4-6 timmar med naproxen 500 mg är 2,7 (95 % KI 2,3-3,2).
Av alla COX-hämmare verkar naproxen ha den bästa kardiovaskulära riskprofilen enligt såväl interventionella som observationella studier.
Naproxen Länk till annan webbplats. är miljöklassificerat.
Syftet med behandlingen är att uppnå en minskning av smärtintensiteten och att förbättra funktionsförmågan.
Ibuprofen har en väldokumenterad effekt vid flertalet nociceptiva smärttillstånd, NNT (number needed to treat) för att uppnå en minst 50 procentig smärtintensitetsminskning under 4–6 timmar vid akut smärta är 2,9 för 200 mg ibuprofen och 2,5 för 400 mg.
Vid en kombination av paracetamol och ibuprofen ökar effekten. NNT är då 1,6 för kombinationen ibuprofen 200 mg + paracetamol 500 mg och 1,5 för ibuprofen 400 mg + paracetamol 1000 mg.
Risken för kardiovaskulära biverkningar ökar för ibuprofen vid dygnsdoser över 1200 mg. Patienter som behandlas med lågdos ASA ska undvika ibuprofen som motverkar den antitrombotiska effekten av acetylsalicylsyra, se Janusinfo Länk till annan webbplats..
Ibuprofen Länk till annan webbplats. är miljöklassificerat.
Syftet med behandlingen är att uppnå en minskning av smärtintensiteten och att förbättra funktionsförmågan.
Ibuprofen har en väldokumenterad effekt vid flertalet nociceptiva smärttillstånd, NNT (number needed to treat) för att uppnå en minst 50 procentig smärtintensitetsminskning under 4–6 timmar vid akut smärta är 2,9 för 200 mg ibuprofen och 2,5 för 400 mg.
Vid en kombination av paracetamol och ibuprofen ökar effekten. NNT är då 1,6 för kombinationen ibuprofen 200 mg + paracetamol 500 mg och 1,5 för ibuprofen 400 mg + paracetamol 1000 mg.
Risken för kardiovaskulära biverkningar ökar för ibuprofen vid dygnsdoser över 1200 mg. Patienter som behandlas med lågdos ASA ska undvika ibuprofen som motverkar den antitrombotiska effekten av acetylsalicylsyra, se Janusinfo Länk till annan webbplats..
Ibuprofen Länk till annan webbplats. är miljöklassificerat.
Ibuprofen kan motverka den antitrombotiska effekten av acetylsalicylsyra (ASA); janusinfo.se
. Vid lågdos-ASA-behandling, kombinera med annan COX-hämmare.
Syftet är att minska den nociceptiva och inflammatoriska smärtan.
Patientnyttan vid akuta smärttillstånd uttryckt som number needed to treat för att uppnå en minst 50 procentig minskning av smärtintensitet är 4,2 (95 % KI: 3,4–5,6) för 200 mg och 2,6 (95% KI: 2,3–3) för 400 mg.
Eftersom celecoxib är en COX-hämmare med COX-2 övervikt är risken för gastrointestinala biverkningar eller trombocytrelaterade blödningar lägre.
COX-2 hämmare medför en ökad risk för dosberoende kardiovaskulära biverkningar. Enligt data från en randomiserad långtidsstudie (PRECISION) på patienter med artros är risken för kardiovaskulära händelser med celecoxib med en genomsnittsdos på 200 mg jämförbar med naproxen i genomsnittsdos 800 mg.
Celecoxib Länk till annan webbplats. är miljöklassificerat.
Behandling med COX-hämmare (NSAID) hos äldre
.
För ulkusprofylax vid behandling med COX-hämmare
.
Syftet med behandlingen är att uppnå en snabbt insättande smärtlindring vid tillstånd där per oral behandling med ibuprofen inte är aktuell.
Patientnyttan av tillägget av intravenöst ibuprofen 800 mg x 2 är att smärtintensiteten i vila och vid rörelse minskar samtidigt som dygnsbehovet av parenteralt morfin minskar med cirka 14 mg.
Ibuprofen infusion kan vara ett alternativ till ketorolak injektion. Ibuprofen iv är endast avsett för akut korttidsbehandling och ska inte användas i mer är 3 dagar. Så snart som möjligt ska övergång till peroralt ibuprofen göras.
Ibuprofen Länk till annan webbplats. är miljöklassificerat.
Den intravenösa beredningsformen finns med som ett alternativ till peroral behandling. Intravenöst paracetamol används endast om paracetamol har betydelsefull effekt när andra administreringsvägar inte är aktuella.
Paracetamol Länk till annan webbplats. är miljöklassificerat.
Syftet med behandlingen är att få en snabb smärtlindrande effekt vid svåra postoperativa smärtor eller andra nociceptiva smärttillstånd, samt vid akuta uretärstensanfall.
Uppgifter om patientnyttan baserar sig i större utsträckning på klinisk erfarenhet under mer än 20 år än på placebokontrollerade studier. Den smärtlindrande effekten vid olika akuta smärttillstånd kan vara bättre än för parenterala opioider.
Eftersom ketorolak hämmar COX-1 i trombocyter kan detta preparat medföra en ökad blödningsrisk. Även risken för ulcus kan vara ökad. Dehydrerade patienter, patienter med nedsatt njurfunktion eller patienter som behandlas med ACE hämmare eller ARB har en ökad risk för njurpåverkan av ketorolak. Behandlingen ska endast påbörjas på sjukhus och behandlingstiden bör ej överskrida 2 dagar.
Individuell risk nyttavärdering rekommenderas och lägsta effektiva dos bör användas.
Ketorolak Länk till annan webbplats. är miljöklassificerat.
Den läkare som förskriver opioider har det fortsatta behandlingsansvaret tills behandlingen avslutats, eller ansvaret inklusive behandlingsplan övertagits och bekräftats av kollega. Iterering medför samma ansvar som insättning. Kortverkande opioider ges vid behov i lägsta effektiva dos. Långverkande opioidpreparat rekommenderas inte vid akut smärta. Peroral behandling ges i första hand.
All smärta är inte opioidkänslig och samtliga opioider medför risk för beroende.
Syftet med morfinbehandling är att uppnå en minskad smärtintensitet och förbättra funktionsförmågan. Sedan mitten av 1800-talet har morfin använts för att behandla cancerrelaterad- postoperativ- och posttraumatisk smärta. I en metaanalys av placebokontrollerade studier beräknades NNT för att uppnå en minst 50 procentig smärtlindring med 10 mg morfin till 2,9 (95% KI: 2,6–3,6). Individanpassad dosering ökar förutsättningarna för god effekt och minskar risken för biverkningar, bland annat sedering, kognitiva störningar och urinretention. På grund av ökad risk för beroende bör kombination med bensodiazepiner undvikas. Vid njursvikt e GFR: 30-60 ml/min ge 50 % av normaldos och förläng doseringsintervallet. Vid njursvikt eGFR : <30 ml/min bör morfin undvikas.
Vid behandling av akut smärta är kortverkande opioid att föredra, eftersom effekten kommer snabbt och dosen kan titreras enklare. När behovet minskar vilket är vanligt vid akut smärta, kan dosreduktion göras snabbare. Långverkande opioider har högre risk för beroende och oavsiktlig överdosering.
När det är möjligt rekommenderas per oral administrering. För att minska risken för beroendeutveckling är rekommendationen att avsluta opioidbehandlingen inom 3–5 dygn vid akut smärta. Vid kvarstående smärta under längre tid, efter exempelvis operation bör opioidbehandling
omprövas.
Miljörisk vid användning av morfin Länk till annan webbplats. kan ej uteslutas på grund av brist på data.
Syftet med att behandla smärta med oxikodon är att uppnå en minskad smärtintensitet. Vid akut smärta är behovet av opioider varierande och ett enkelt NNT värde är svårt att beräkna. Individanpassad dosering ökar förutsättningarna för god effekt och minskar risken för biverkningar, bland annat sedering, kognitiva störningar och urinretention. Kombination med bensodiazepiner ökar risken för andningsdepression. En fördel för oxikodon jämfört med morfin är att behovet av dosanpassning vid grav nedsatt njurfunktion är något lägre.
Övrigt: När det är möjligt rekommenderas per oral administrering.
Miljörisk vid användning av oxikodon Länk till annan webbplats. kan ej uteslutas på grund av brist på data.
Syftet med att behandla smärta med oxikodon är att uppnå en minskad smärtintensitet och förbättrad funktionsförmåga.
Patientnyttan vid akut smärta uttryckt som NNT för att uppnå en minst 50 procentig smärtlindring under 4–6 timmar med 15 mg oxikodon per os är 4,6 (95 %KI: 2,9–11). Individanpassad dosering ökar förutsättningarna för god effekt och minskar risken för biverkningar, bland annat sedering, kognitiva störningar och urinretention. En fördel för oxikodon jämfört med morfin är att behovet av dosanpassning vid nedsatt njurfunktion är något lägre och att biotillgängligheten är högre.
Vid behandling av akut smärta är kortverkande opioid att föredra, eftersom effekten kommer snabbt och dosen kan titreras enklare. När behovet minskar vilket är vanligt vid akut smärta, kan dosreduktion göras snabbare. Långverkande opioider har hög risk för beroende.
Kombination med bensodiazepiner ökar risken för beroende.
För att minska risken för beroendeutveckling är rekommendationen att avsluta opioidbehandlingen inom 3–5 dygn vid akut smärta. Vid kvarstående smärta under längre tid, efter exempelvis operation, bör opioidbehandling omprövas.
Miljörisk vid användning av oxikodon Länk till annan webbplats. kan ej uteslutas på grund av brist på data.